Idag gick vi in till turistområdet Thamel. Det tog ungefär fyrtio minuter och det var skönt att vara ute och gå lite. Till middag åt vi varsin pizza på Road House Café (till väldigt dyrt pris för att vara för Nepal) och efteråt strosade vi runt lite. Bland annat gick vi in i en bokhandel.
Jag älskar bokaffärer och böcker. Jag får nästan aldrig tid till att läsa något under terminerna och det är så skönt att ha tid och ork att läsa böcker. Jag köpte en bok av Paulo Cohelo ("Veronika bestämmer sig för att dö"), "Wild Swans" (som handlar om tre kinesiska kvinnors livsberättelser) och "Eat, Pray and Love". De har gjort en film av "Eat, Pray and Love" med Julia Roberts i huvudrollen, men jag har inte hunnit se den än.
Väl hemma kurade jag upp mig i sängen med Eat, Pray and Love och en stor chokladbrownie som jag köpt på vägen hem. Boken handlar om en kvinna som tar ett år ledigt och reser till Italien, Indien och Indonesien i hopp om att hitta sig själv. Hittills tycker jag mycket om den.
Det känns som att vårt projekt har gått framåt mycket idag, men egentligen är det nog plus minus noll. Förra veckan delade vi ut 105 enkäter som vi har börjat gå igenom. Men igår upptäckte vi tyvärr att vi skrivit fel i en av de viktigare frågorna. I en del av enkäten ska de ta ställning till påståenden och påståendet "It is okay to use abortion later instead of contraceptives" blev "It is okay to use later instead of contraceptives" istället. Eftersom frågan var viktig för oss innebär det att vi behövde ändra om enkäten och därmed tvingas räkna bort de första 105 svaren (eftersom alla som inkluderas i studien måste få likadana enkäter). Men idag har vi i alla fall bestämt oss för att se den första enkätutdelningen som ett test av enkäten (en slags pilotstudie) och tagit chansen att ändra en massa andra små detaljer i den som vi sett att de svarande verkar ha haft svårt att förstå. Vi har diskuterat igenom det med våra handledare, tryckt upp ett gäng nya (korrekta) enkäter, och på onsdag ska vi ha vår nästa enkätutdelning. Som tur är finns det tillräckligt med studenter på colleget vi är på nu för att vi ska kunna använda oss av 100 studenter mer än vad vi beräknat från början.
Just nu känns det faktiskt skönt att ha (visserligen ofrivilligt) testat enkäten på en så stor population innan den riktiga studien. Vi fick chansen att ändra flera frågor och det känns som att resultatet av studien kommer bli bättre nu. Det var bara synd att vi behövde betala för 500 kopior av den gamla enkäten som vi inte hann avbeställa från tryckeriet... ;p.
I övrigt så känns allting bra. Jag börjar bli förkyld, men det är i alla fall mycket bättre än att vara magsjuk ;). När jag vaknade i morse var jag på soligt humör och det har hållt i sig hela dagen. Idag har jag njutit av kaoset i Kathmandu och känslan av att vara iväg på resa. Just nu forsar en massa ögonblicksbilder från dagen igenom mitt huvud. Jag tänker på att det var skönt att gå till Thamel idag. Jag lyckades stänga av alla tankar och tog mest in allt som fanns att se. Alla fruktförsäljare, taxibilar, gatuhundar och matstånd. Jag lyssnade på Emma, Niko och Magdalena och tänkte på hur mycket jag tycker om dem.
Jag ser fram emot att träffa Andreas snart, att åka iväg på resa efter projektet och att åka hem till Sverige igen i slutet av maj. Men idag är jag nöjd med att vara precis här.
Jag älskar bokaffärer och böcker. Jag får nästan aldrig tid till att läsa något under terminerna och det är så skönt att ha tid och ork att läsa böcker. Jag köpte en bok av Paulo Cohelo ("Veronika bestämmer sig för att dö"), "Wild Swans" (som handlar om tre kinesiska kvinnors livsberättelser) och "Eat, Pray and Love". De har gjort en film av "Eat, Pray and Love" med Julia Roberts i huvudrollen, men jag har inte hunnit se den än.
Väl hemma kurade jag upp mig i sängen med Eat, Pray and Love och en stor chokladbrownie som jag köpt på vägen hem. Boken handlar om en kvinna som tar ett år ledigt och reser till Italien, Indien och Indonesien i hopp om att hitta sig själv. Hittills tycker jag mycket om den.
Det känns som att vårt projekt har gått framåt mycket idag, men egentligen är det nog plus minus noll. Förra veckan delade vi ut 105 enkäter som vi har börjat gå igenom. Men igår upptäckte vi tyvärr att vi skrivit fel i en av de viktigare frågorna. I en del av enkäten ska de ta ställning till påståenden och påståendet "It is okay to use abortion later instead of contraceptives" blev "It is okay to use later instead of contraceptives" istället. Eftersom frågan var viktig för oss innebär det att vi behövde ändra om enkäten och därmed tvingas räkna bort de första 105 svaren (eftersom alla som inkluderas i studien måste få likadana enkäter). Men idag har vi i alla fall bestämt oss för att se den första enkätutdelningen som ett test av enkäten (en slags pilotstudie) och tagit chansen att ändra en massa andra små detaljer i den som vi sett att de svarande verkar ha haft svårt att förstå. Vi har diskuterat igenom det med våra handledare, tryckt upp ett gäng nya (korrekta) enkäter, och på onsdag ska vi ha vår nästa enkätutdelning. Som tur är finns det tillräckligt med studenter på colleget vi är på nu för att vi ska kunna använda oss av 100 studenter mer än vad vi beräknat från början.
Just nu känns det faktiskt skönt att ha (visserligen ofrivilligt) testat enkäten på en så stor population innan den riktiga studien. Vi fick chansen att ändra flera frågor och det känns som att resultatet av studien kommer bli bättre nu. Det var bara synd att vi behövde betala för 500 kopior av den gamla enkäten som vi inte hann avbeställa från tryckeriet... ;p.
I övrigt så känns allting bra. Jag börjar bli förkyld, men det är i alla fall mycket bättre än att vara magsjuk ;). När jag vaknade i morse var jag på soligt humör och det har hållt i sig hela dagen. Idag har jag njutit av kaoset i Kathmandu och känslan av att vara iväg på resa. Just nu forsar en massa ögonblicksbilder från dagen igenom mitt huvud. Jag tänker på att det var skönt att gå till Thamel idag. Jag lyckades stänga av alla tankar och tog mest in allt som fanns att se. Alla fruktförsäljare, taxibilar, gatuhundar och matstånd. Jag lyssnade på Emma, Niko och Magdalena och tänkte på hur mycket jag tycker om dem.
Jag ser fram emot att träffa Andreas snart, att åka iväg på resa efter projektet och att åka hem till Sverige igen i slutet av maj. Men idag är jag nöjd med att vara precis här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar