torsdag 28 februari 2013

Party like a Nepalese

Igår hade jag en av mitt livs roligaste kvällar. Vi var bjudna till våra hyresvärdar på middag och förväntade oss en något stel middag med nepalesisk och kanske inte jättegod mat. Vi funderade till och med ut några samtalsämnen innan, utifall att det skulle bli pinsamma tystnader.

När vi kom dit hade delar av deras släkt också kommit dit på middag så vardagsrummet var fullt av glada nepaleser. Alla satt huller om buller i vardagsrummet och åt, pratade och skrattade.

Maten kom in i omgångar under kvällen, i den här ordningen:
- nepalesiska snacks
- Chicken chilly (dvs en slags chiligryta med kyckling)
- En kall kycklingssallad
- Någon kryddstark kycklingssak
- Potatis, bön- och chilisallad
- Räkchips
- Linsbröd
- Hemlagade Momos (dvs fyllda ångkokta degknyten med god sås till, bara momos var en hel måltid i sig)
- Kycklingsoppa
- Hamburgerbröd (??)
- Ris och kycklinggryta (själva middagen, den kom runt kl ett någon gång)
- Fruktsallad med yoghurt

Samtidigt drack vi rött och vitt vin från Nepal (några slags fruktviner) och utspädd whiskey. Vinglasen hann aldrig bli mer än halvfylla innan de fylldes på. Och försvann vinet lite för sakta sa de "Why you so slow?" och fyllde på så mycket det gick.

En halvtimme efter att kvällen börjat var vi redan på jättegott humör och hyresvärden satte på sin absoluta favoritlåt (Celine Dion, "I'm alive") och började dansa. Snart dansade allihopa (från treåringen till pensionärerna) och skrek ut "I'm alive". Efter det kom det fler och fler diskolåtar och de försökte lära oss dansa bollywooddans. Sen turades nepaleserna och svenskarna om att sjunga nepalesiska respektive svenska sånger med tillhörande dans (de älskade små grodorna!). Det blev svårare och svårare att komma på svenska sånger och vår desperata final blev Iprensången ("Jag är ipren den intelligenta värktabletten...").

Resten av kvällen fortsatte med dans, mat, vin, prat och skratt. Hyresvärden strålade och sa att "you're like my family now, my house is your house".

Kvällens finaste stund var när hyresvärden höll tal till sin fru om att hon var hans allt. Kvällens roligaste går nog inte att bestämma. Jag tror att vi skrattade konstant. Hyresvärden sa att "you have to enjoy the present" och jag tror aldrig att vi har firat nuet med så mycket skratt och kärlek som igår.

Klockan två någongång gick vi till sist nertill vår lägenhet och idag unnade vi oss en sovmorgon till halv tolv och åt en god brunch efter det. Just nu ligger vi och läser lite och skrattar åt bilderna från igår.

Vi hörs snart igen, mycket kärlek!

Vi fick varsin tikka (röd prick i pannan)

Hyresvärden :)



Hyresvärdens fru, när han håller tal för henne



Hyresvärden är pensionerad officer och efter ett tag tog han fram sina militärkläder och svärd.

Åtminstone hälften av alla närvarande



Niko fick en nepalesisk hatt i present!



måndag 25 februari 2013

Reflektioner

Idag gick vi in till turistområdet Thamel. Det tog ungefär fyrtio minuter och det var skönt att vara ute och gå lite. Till middag åt vi varsin pizza på Road House Café (till väldigt dyrt pris för att vara för Nepal) och efteråt strosade vi runt lite. Bland annat gick vi in i en bokhandel.

Jag älskar bokaffärer och böcker. Jag får nästan aldrig tid till att läsa något under terminerna och det är så skönt att ha tid och ork att läsa böcker. Jag köpte en bok av Paulo Cohelo ("Veronika bestämmer sig för att dö"), "Wild Swans" (som handlar om tre kinesiska kvinnors livsberättelser) och "Eat, Pray and Love". De har gjort en film av "Eat, Pray and Love" med Julia Roberts i huvudrollen, men jag har inte hunnit se den än.

Väl hemma kurade jag upp mig i sängen med Eat, Pray and Love och en stor chokladbrownie som jag köpt på vägen hem. Boken handlar om en kvinna som tar ett år ledigt och reser till Italien, Indien och Indonesien i hopp om att hitta sig själv. Hittills tycker jag mycket om den.

Det känns som att vårt projekt har gått framåt mycket idag, men egentligen är det nog plus minus noll. Förra veckan delade vi ut 105 enkäter som vi har börjat gå igenom. Men igår upptäckte vi tyvärr att vi skrivit fel i en av de viktigare frågorna. I en del av enkäten ska de ta ställning till påståenden och påståendet "It is okay to use abortion later instead of contraceptives" blev "It is okay to use later instead of contraceptives" istället. Eftersom frågan var viktig för oss innebär det att vi behövde ändra om enkäten och därmed tvingas räkna bort de första 105 svaren (eftersom alla som inkluderas i studien måste få likadana enkäter). Men idag har vi i alla fall bestämt oss för att se den första enkätutdelningen som ett test av enkäten (en slags pilotstudie) och tagit chansen att ändra en massa andra små detaljer i den som vi sett att de svarande verkar ha haft svårt att förstå. Vi har diskuterat igenom det med våra handledare, tryckt upp ett gäng nya (korrekta) enkäter, och på onsdag ska vi ha vår nästa enkätutdelning. Som tur är finns det tillräckligt med studenter på colleget vi är på nu för att vi ska kunna använda oss av 100 studenter mer än vad vi beräknat från början.

Just nu känns det faktiskt skönt att ha (visserligen ofrivilligt) testat enkäten på en så stor population innan den riktiga studien. Vi fick chansen att ändra flera frågor och det känns som att resultatet av studien kommer bli bättre nu. Det var bara synd att vi behövde betala för 500 kopior av den gamla enkäten som vi inte hann avbeställa från tryckeriet... ;p.

I övrigt så känns allting bra. Jag börjar bli förkyld, men det är i alla fall mycket bättre än att vara magsjuk ;). När jag vaknade i morse var jag på soligt humör och det har hållt i sig hela dagen. Idag har jag njutit av kaoset i Kathmandu och känslan av att vara iväg på resa. Just nu forsar en massa ögonblicksbilder från dagen igenom mitt huvud. Jag tänker på att det var skönt att gå till Thamel idag. Jag lyckades stänga av alla tankar och tog mest in allt som fanns att se. Alla fruktförsäljare, taxibilar, gatuhundar och matstånd. Jag lyssnade på Emma, Niko och Magdalena och tänkte på hur mycket jag tycker om dem.

Jag ser fram emot att träffa Andreas snart, att åka iväg på resa efter projektet och att åka hem till Sverige igen i slutet av maj. Men idag är jag nöjd med att vara precis här.

söndag 24 februari 2013

Turistande

Jag tänkte börja med att varna om att det här nog blir ett långt inlägg med mycket bilder. Vi har varit med om så mycket roliga saker de senaste tre dagarna. Vår handledare Subhash hade planerat in massor med utflykter för oss.

Torsdag
Vi följde med Subhash till Swayambhunath vilket är ett vackert buddhisttempel som ligger på en kulle högt upp. Därifrån kan man se hela Kathmandu Valley och många örnar som cirklar över dalen. Swayambhunath kallas även för apornas tempel eftersom det springer små rhesusapor överallt. Det var en mäktig upplevelse att besöka templet. Buddhistisk musik porlade över tempelområdet, apor och hundar lekte överallt och utsikten var fantastisk. (Se bilder). Det sägs att Swayambhunath inte är byggt av mänskliga händer utan att det är gudar som skapat tempelområdet.

På kvällen släppte han av oss i turistområdet Thamel och vi hittade Kathmandus bästa (enligt guideboken i alla fall) italienska restaurang, La Dolce Vita. Efter två veckor på nepalesisk mat var det helt underbart med kallt vitt vin, vitlöksbröd, fettucine al salmone och italiensk glass. Dit ska vi definitivt åka igen.



I det här trädet (i Kathmandu) hängdes tydligen två politiska motståndare för mindre än 100 år sedan, (jag kommer inte riktigt ihåg vilka eller när...)

En önskebrun vid Swayambhunath, om man träffade en liten behållare med ett mynt så skulle ens önskan gå i uppfyllelse. Jag missade fyra gånger i rad.



Utsikt från tempelområdet













Buddhas allseende ögon



Ett till tempel på området

Trappan upp ska bestå av 365 trappsteg. Den här gången tog vi bilen upp, men vi planerar att komma tillbaka och prova trappan ;)









Unga munkar vid Swayambunath


Mat på La Dolce Vita :)
Efterrätten :)


Fredag
På kvällen var vi hembjudna till Subhashs familj, men först följde vi med honom och hans son till Patan (en angränsande stad till Kathmandu).

I Kathmandu Valley ligger de tre angränsande städerna Patan, Baktaphur och Kathmandu. För länge sedan delade konungen över Kathmandu Valley upp sitt kungarike och var och en av hans tre söner fick en stad var. I var och en av de tre städerna finns ett Durbar Square (= palatsområde) fyllt med massor av palats, de ena finare än de andra eftersom kungasönerna ville överträffa varandra. Det är sagt att konstnärerna som gjorde skulpturer till ett av områdena fick händerna avhuggna efteråt så att han inte skulle kunna göra likadana skulpturer hos bröderna.

Patans Durbar Square var fint och vi var inne i ett museum som berättade om hinduismen och buddhismen. Museumet var riktigt bra och jag tyckte om att lära mig mer om de två religionerna. 

Senare på kvällen diskuterade vi religion med Subhash som är hindu men som inte tycker om allt i hinduismen och är nyfiken på buddhismen och kristendomen. Subhash tyckte bland annat inte om hur kvinnorna skildras i hinduismen, jag tyckte om att höra honom ifrågasätta den gamla kvinnosyn som lyfts fram inom hinduismen (och inom de allra flesta andra religioner också för den delen...), Enligt gammal hinduisk tradition är två makar i ett äktenskap två halvor av samma kropp, kvinnor är den vänstra och männen är den högra. Ifall mannen dör ska kvinnan enligt tradition också dö eftersom hennes ena halva dött. Än idag förekommer det att änkor bränner sig själv till döds tillsammans med sin makes aska, även fast det numera är olagligt. Jag kan tycka att det är något fint och romantiskt över tanken som två makar som en kropp, men resonemanget faller lite eftersom män när deras fru dött helt enkelt förväntas ta en ny halva, även när traditionerna var starkare var det aldrig någon som ifrågasatte att männen inte skulle kunna hitta "en ny halva". På det sättet och många andra har män ett helt annat värde inom hinduismen och kulturen.

Vi åt hemma hos Subhashs familj på kvällen och maten var himmelsk! Innan vi kom till dem oroade vi oss för att maten skulle vara svår att äta (traditionell nepalensk mat är inte vår favorit) så innan vi åkte till Patan med Subhash åt vi en jättestor lunch på Kentucky Fried Chicken. Det hade vi inte behövt göra. Subhashs fru hade gjort underbar mat med förrätter, huvudrätter och efterrätter. Vi åt massor och hade intressanta samtal med Subhashs jättegulliga familj.

Inne i Patans palatsområde

Subhashs söta son


Symboler för sol och måne, samma symboler som syns på Nepals flagga.

Överallt ser man solkors/swastikor, tydligen står de för tur här.


Lördag
Igår åkte vi till Baktaphur och tittade på Durbar Square där. Det var faktiskt mycket finare än det i Patan. Vi var nio personer: vi, Subhashs familj och en vän till honom. Det var roligt att gå runt allihopa och titta på alla vackra byggnader. En guide förklarade historierna bakom dem.

Under vandringen köpte vi en slags indisk glass (mycket god) och efteråt smakade vi en speciell yoghurt ("king's yoghurt") gjord på buffelmjölk som var väldigt fräsch och krämig (bra kombo ;p).

Senare åkte vi till världens högsta staty av guden Shiva. Statyn stod uppe på ett berg så utsikten var väldigt vacker därifrån. På samma område låg ett kombinerat hotell och spa. Vi tänker att det skulle vara kul att åka dit någon gång och gå på spa och skämma bort oss lite.

Efteråt åkte vi till en restaurang som serverade mat typisk för newarbefolkningen. Newar är en av de vanligaste folkgrupperna i Nepal. Maten bestod av många smårätter som var väldigt starka allihopa. Till det drack vi ajla, newariskt brännvin, så efter ett tag brände det överallt. Vi drack varsin cola till också, men det räckte inte riktigt för att släcka allt det starka så vi satt och snörvlade ett tag ;p.



En Newarikvinna

Ett tempel på durbar square. Varje staty är tio gånger starkare än statyn den har under sig, i efterhand tycker att jag står rätt bra på bilden...

Här brukade en kumari bo (dvs en levande flickgudinna). Hon bodde bakom fönstret och eftersom det alltid var mörkt inne hos henne kunde hon alltid se befolkningen utanför med de inte kunde se in till henne. I Kathmandu finns det fortfarande en levande kumari. Det är en ung flicka som välj ut enligt många parametrar och slutar vara kumari när hon "förlorar blod" för första gången.


På torget i Baktphurs Durbar Square tillverkar de massor med krukor

Maggi provar på att dreja :)



Ta da!

Utsikt från berget där Shivastatyn stod




Mr Shiva i egen mycket hög person

Rolig reklam till hälsocentret som fanns vid Shiva-berget


Vi provar newarimat


Söndag
Idag har jag äntligen lyckats få in alla bilder i bloggen. Det har tagit mig lite mindre än fyra timmar tack vare dålig internetanslutning, slö (ibland) dator och alldeles för kort tålamod och för mycket klickande från min sida. Mitt wordprogram fungerar inte heller så numera blir jag på lite dåligt humör bara jag tänker på att använda datorn. Jag önskar verkligen att jag vore tekniskt begåvad, det vore användbart ibland.

Ha en fin kväll alla därhemma!

Vårblommor i Nepal! :)