Resdag 1-3

Nu är jag tillbaka i lägenheten efter en underbar resa runt i Nepal. Idag har vi börjat på projektet igen så smått och ikväll firade vi att vi på dagen gått halva läkarutbildningen och att Michaela fyllde år. Vi firade med italiensk mat och hade det väldigt mysigt.

Jag tänkte att jag skulle skriva ett jättelångt inlägg om allt som har hänt under resan, men jag tror att det blir för mycket på en gång, så jag skriver en liten bit i taget istället.

I måndags för två veckor sedan åkte jag och Maggi till flygplatsen och väntade på att Andreas och Emanuel skulle komma. Vi stod och väntade i säkert en och en halv timme och blev hela tiden jätteglada när vi såg någon som liknade dem och sedan jättebesvikna när det inte var dem (mot slutet blev vi desperata och började inbilla oss att alla med vit hud och kort hår vi såg på håll skulle kunna vara Andreas eller Emanuel, ganska många tanter och kulmagade gubbar fick längtansfulla blickar från oss på avstånd…).

När de väl kom åkte vi till Thamel där vi bokat hotell för två nätter. Under måndag kväll och tisdag åt vi massvis med god mat i Thamel (Kathmandus turistdel), handlade souvenirer och turistade i största allmänhet. Det var kul att uppleva Thamel med deras ögon, för oss har det ju hunnit bli vardag. Framför allt var det kul att umgås med dem igen och visa upp vårt Kathmandu. Vi hann förbi lägenheten en stund på tisdagen och kunde visa upp Sinamangal (området) och boendet.

På onsdag morgon blev vi upphämtade vid hotellet av guiden vi skulle ha under vandringen och lotsade till bussen som skulle ta oss till Pokhara. Allt vi gjorde under vår rundresa i Nepal hade vi bokat genom samma resebyrå så genom hela resan var det alltid någon som hämtade upp oss när vi skulle transportera oss någonstans, det kändes väldigt lyxigt (och lite bortskämt).

På vägen till Pokhara stannade vi för tre timmars rafting (forsränning). Det var jätteroligt i början. Vi satt åtta personer i en gummibåt. Fyra kinesiska kvinnor som var väldigt högljudda och inte kunde ro i takt, och så vi. Vattnet var stundvis lugnt och stundvis skummande och vi hann bli genomblöta allihopa. Efter lite mer en två timmar började vi bli väldigt hungriga och frusna (och lite uttråkade över att floden aldrig tog slut…) men innan det hade vi jätteroligt. Jag har verkligen saknat vatten och natur så det var skönt att uppleva det igen.

Vägen från raftingen till Pokhara åkte vi i lokalbuss. Vi satt inklämda längst bak och kunde varken röra benen eller se ut (knappt). Men det var en upplevelse i alla fall och vi uppskattade att kunna andas frisk luft och röra på oss när vi kom fram till Pokhara.

Pokhara är Nepals näst största stad och väldigt olik Kathmandu. Luften är renare och gatorna är nästan fria från skräp (det finns massa papperskorgar i Pokhara till skillnad från i Kathmandu där gatorna är täckta med sopor). Precis vid staden ligger en stor, vacker sjö och på håll ser man några av världens högsta berg. 

På kvällen åt vi italienskt och gick sen långsamt tillbaka mot hotellet. Det var stjärnklart och fortfarande varmt ute, man hörde vattnet i bakgrunden och det var nästan fullmåne. Det kändes precis som en kväll vid medelhavet och vi njöt av att vara på semester.

Fortsättning följer.

Våra efterlängtade

Under raftingen

Finingar :)