Resdag 4-8

Den här veckan har vi haft mycket jobb och jag har inte hunnit skriva något mer om resan runt i Nepal förrän nu, men nu kommer en till del i alla fall:

Resdag 4-8, vandring

Vi vandrade en femdagarsvandring i Annapurnaområdet, en vandring som klassas som relativt lätt och väldigt vacker.

Första vandringsdagen blev en mjukstart eftersom vi behövde åka bil till vår startpunkt och inte kom dit förrän vid kl elva ungefär. Vi hann vandra i 45 minuter innan det var dags för lunchpaus och sedan ytterligare några timmar efter det.

Under hela vandringen sov och åt vi på tehus som fanns utmed vandringslederna. Standarden var varierande, men det var i alla fall väldigt mysigt. Varje natt fick vi varsitt rum per två personer, även om rummet var avgränsade av tunna masonitskivor och man hörde allt som grannarna sa. Det brukade finnas ca två toaletter och ett till två handfat per tehus, så man fick samsas med de andra gästerna. Och tyvärr var de västerländska toaletterna ovanliga, oftast fick man nöja sig med att toaletterna var hål. Men jag tyckte ändå att det var väldigt mysigt att bo så enkelt, det blev en känsla av gemenskap mellan alla vandrare och kvällarna och morgnarna var väldigt trevliga. Efter middagarna brukade vi sitta och spela kort med vår guide och våra bärare tills det var dags att sova.

Överhuvudtaget trivdes jag väldigt bra med att vandra. På dagarna gick man i vackra landskap och på kvällarna var man trött efter dagen och såg fram emot nästa dags vandring (oftast i alla fall, mot slutet såg man fram emot att få vila upp sig istället).

Andra dagen på vandringen var mycket tuffare än den första. Det var en varm dag och vi började med att klättra upp för 3000 höga stentrappsteg. Det tog några timmar och var tröttande i värmen. Jag brukar tycka att det är jobbigt att gå mer än tre minuter uppför i trappor, så jag blev väldigt svettig och andfådd av den här delen…

Efter vi tagit oss upp för alla trappsteg hade vi fortfarande en del vandring uppåt framför oss innan vi kom fram till byn där vi skulle sova för natten (den vackra bergsbyn Ghorepani).

Tidigt, tidigt på morgonen därpå gick vi upp och vandrade upp till bergstoppen Poon Hill för att se soluppgången. Vi gick upp en stund innan fem, tog på oss pannlamporna och gav oss iväg utan någon frukost. Under 45 minuter vandrade vi 400 meter uppåt i branta stentrappor, till 3210 meters höjd. Höjdökningen, tidpunkten och brist på frukost gjorde att det var en jobbig vandring, men samtidigt tyckte jag om den. Överhuvudtaget tyckte jag under vandringen om att man bara behövde fokusera på att sätta en fot framför den andra och titta på naturen. Ju kämpigare vandringen blev, desto mindre kunde man tänka på andra saker, på det sättet var det väldigt avkopplande att vandra.

Uppe på toppen av Poon Hill var det väldigt kallt och väldigt vackert. Vi hade utsikt över några av världens högsta toppar (flera över 8000 meters höjd). Soluppgången var fin, däremot var det lite molnigt, vilket var tråkigt. Hur som helst var det en härlig upplevelse att andfått och med en kopp te i handen se solen gå upp över Himalaya.

När vi kom ner igen åt vi frukost och lite senare fortsatte vi med dagens vandring. Den här dagen vandrade vi igenom stora rhodedendronskogar och vi såg vattenfall, djungel och höga berg.

Fjärde dagen vandrade vi en lång sträcka och när vi kommit fram kunde vi bada i naturligt varma källor som fanns en halvtimme från vårt tehus.

Sista dagen vandrade vi den kanske längsta sträckan, men eftersom vägen var rakare var det fortfarande enklare än under tidigare dagar med mycket upp och ned. Jag tyckte ändå att den sista vandringsdagen var väldigt väldigt jobbig. Jag hade hunnit få blåsor på fötterna som blev större för varje dag och den sista dagen hade jag nio blåsor på fötterna, den flesta stora som ärtor (jag kände knappt igen mina tår ;p) och då var jag glad att vi tagit en kortare vandring. Däremot är jag i efterhand sugen på att vandra mer och längre. Jag skulle vilja vandra till Annapurna basecamp eller Mount Everest basecamp någon gång, men det får bli vid nästa besök ;).

När vi kom tillbaka till Pokhara på måndagen unnade vi oss en lång dusch, tupplur och riktigt god mat. Dagen därpå var det dags för färgfestival.

Fortsättning följer.

En "cowalo". Vi hade väldigt svårt att förstå skillnaden mellan kor och bufflar (och guiden kunde inte riktigt se skillnad heller), så vi kallade allt för cowalo.

Vackert rhodedendronträd. Röd rhodedendron är Nepals nationalblomma. Den rosa (på bilden) verkar däremot vara vanligare.

Så här såg det ut när vi kom fram till Ghorepani.

Utsikt från Poon Hill

 

Vår guide, Deepak Nepal

Vi hittade lite snö :)

I nyinköpta mössor ;p

I vandringshatt

Vi blev omsprungna av några mulor.. De var jätteduktiga på att sätta hovarna rätt och undvika lösa stenar, väldigt smidigt med tanke på hur stora de är.

Sötis :)

En av blåsorna, fint hjärtformad :p

En av våra goa bärare