Måndag 4/4 (jag har inte kunnat komma åt bloggen förrän nu)

Det känns inte som om det har hänt så mycket på sistone här. Jag tänker att jag kanske börjar känna mig mer som hemma, och att det jag är med om på dagarna börjar kännas mer och mer vardagligt och ospännande. Eller så har jag bara inte gjort så mycket saker.

I fredags var jag hemma hos Arti, som koordinerar samarbetet mellan Linköpings Universitet och Kathmandu Medical College. Hon bjöd hem alla svenska studenter, men Emma och Maggi stannade hemma eftersom de inte mådde så bra (de är bättre nu). Det var en trevlig kväll. Maten var väldigt god och till efterrätt åt vi cheesecake (alldeles för mycket), jordgubbssås, glass, chokladsås och brownies. Jag var väldigt lycklig ;).

Under lördagen åkte vi in till Kathmandus turistdel och tittade på teer, sjalar och hantverk. Överallt i Thamel blir man överfallen av försäljare som vill sälja saker till ”very good price” ”only for you”. Efter ett visst antal ”hello, where are you from, come see this, very good price” blir man lite retlig, eller bara väldigt full i skratt. Två försäljare började försöka övertala Maggi att köpa en liten schackbräda respektive ett väldigt fult fiolinstrument. Maggi kom inte därifrån på säkert fem minuter medan de försökte prata ned henne till att köpa sakerna, samtidigt som de försökte överrösta varandra och smutskasta varandras produkter. Fiolgubben demonstrerade sin vara genom att under hela diskussionen spela på det gnissliga, gnälliga instrumentet. Mycket högt och falskt. När Maggi till slut köpte schackbrädan (försäljaren hade på egen hand lyckats pruta ner den till halva priset medan Maggi mest försökt ta sig därifrån) blev fiolförsäljaren helt desperat. ”You don’t like my instrument??” (ännu högre och snabbare fiolgnissel än tidigare) ”how come you don’t like???”. Trots att vi vänligt försökte förklara att vi inte ville ha något instrument följde han efter oss de närmsta två gatorna och skrek anklagelser efter oss. Till slut vände sig Maggi om och sa med en mörk ”Hulken”-röst: ”You’re making me mad. Believe me, you don’t wanna make me mad.” Fiolgubben gick snabbt (och trumpet) därifrån.

I söndags jobbade vi en del med projektet (lite rapportskrivande och så där) och idag åkte vi till Duwakot, en bit utanför Kathmandu, och delade ut enkäter. Bussturen dit var rätt rolig, jag har aldrig åkt en så skumpig resa. Väl i Duwakot fick vi många enkätsvar (ca 130) stycken, det kändes jättebra. I fredags hade vi delat ut enkäter till en väldigt liten klass (13 pers) i Kathmandu, så nu känns det som att vi är på gång.

Ikväll åkte vi in till Thamel igen och åt på La Dolce Vita. Den här gången åt jag cannelloni med färskost och spenat, bakat i ost och tomatsås. Underbart gott :). Jag älskar god mat och framför allt älskar jag hur det räcker med god mat och fint sällskap för att man ska känna att livet är så bra det kan bli.

I Thamel passade vi på att titta lite på kläder till vandringen. Andreas och Emanuel kommer hit om fjorton dagar nu och då ska vi bland annat ut och vandra. Det ska bli helt underbart att träffa Andreas. Jag ser även fram emot att resa runt lite i Nepal, andas frisk luft, och samla nya minnen.