Tempel, bio och statistik

Jag har skrivit på det här blogginlägget lite av och till sedan i fredags men inte hunnit få klart det, så det blev ett väldigt långt inlägg. Förlåt för det :p. (Man kan ta en fikapaus i mitten om man vill)

Fredag
Jag, Emma och Maggi gick på bio och såg en indisk film på kvällen. Det var mysigt med en tjejkväll och vi hade jätteroligt åt filmen.  Filmen var inte särskilt bra egentligen, och vi förstod knappt hälften eftersom de främst pratade hindi (och några meningar engelska), men vi skrattade genom hela filmen i alla fall. Den handlade om en kaxig, vältränad, indisk man som såg sig själv som jättesnygg och sexig och betedde sig mindre bra mot kvinnorna han dejtade. Under filmen mognade han (såklart) och fick både en bebis och en flickvän. Men självdistans saknade han filmen igenom… ;)

Att gå på bio i Nepal var något av en upplevelse i sig självt. När halva filmen gått var det paus och man kunde gå ut och köpa något att äta om man ville. Innan vi fick komma in till bion första gången fick vi gå igenom en metalldetektor och lämna ifrån oss all fotoutrustning och allting ätbart. Jag hörde att en av de andra svenska tjejerna fick lämna ifrån sig sina havregryn till de strikta vakterna när de var på bio, så att de inte skulle få för sig att äta dem som snacks till filmen.

Lördag
I lördags besökte vi ett heligt tempel (Pashupatinath) tillsammans med våra hyresvärdar. Templet var fullt med folk och det var massa förberedelser inför Shivaratri, som var i söndags. Shivaratri är en högtid när man firar guden Shiva, en av de tre ursprungliga/största gudarna inom hinduismen. Shiva älskar marijuana så på shivaratri är marijuana lagligt pga ett undantag från regeringen. 

Vid shivaratri vallfärdar många människor till Pashupatinath och under själva dagen lär det vara så fullt med folk vid tempelområdet att man inte kan ta sig in. Redan i lördags var det mycket folk överallt. Området var fullt av indiska resenärer. Hinduer som är djupt troende ska besöka fyra speciella tempel under sin livstid varav ett av dem är Pashupatinath. Många tar in på hotell i närheten av templet dagen innan Shivaratri, men de fattigaste sover utomhus på tempelområdet och lagar sin mat över öppna eldar.

Många ”Shagus” kommer  till Pashupatinath under shivaratri. Shagus är heliga män med rastaflätor, gula kläder och målade ansikten. De spenderar livet genom att resa runt mellan olika tempel och, tja, sitta och vara heliga. Templena betalar maten för shagus och alltid när man ser dem sitter de och röker marijuana. Jag tycker mest att de verkar glida omkring och förstår inte riktigt grejen, men jag är väl inte tillräckligt insatt i hinduisk kultur. Ifall man vill ta kort på en Shagu behöver man betala dem, vilket inte är så konstigt i och för sig. Men vi blev förföljda av en shagu som jättegärna ville att vi skulle ta kort så att han kunde få pengar och han tjatade så pass mycket att jag blev envis tillbaka och vägrade ta kort även om det kanske hade varit roligt att ha. Ni får en googlad bild istället: 

En annan shagu gick omkring och målade tikka (röda prickar) i pannan på folk och tog betalt efteråt. Han tog inga nej utan sa bara ”no problem, no problem, you have tikka” ifall folk protesterade.

Genom tempelområdet rinner det en helig flod och utav tradition bränner man sina döda vid floden och kastar askan i vattnet. Vi såg flera begravningar under tiden vi var vid templet.

När en familjemedlem dör i Nepal är det vanligt att familjen har en lång sorgeperiod med många ritualer. Ritualerna är olika för olika folkgrupper, men en grupp har t ex traditionen att bära vitt och avstå från all icke-vegetarisk föda under ett år. Jag tror att ritualerna är bra för att hantera sorgen. De ger de anhöriga något praktiskt att fokusera på när de är helt handfallna och familjen förs samman eftersom de utför ritualerna tillsammans. Dessutom får man ett år på sig att tillåtas sörja utan krav på att komma tillbaka till vardagslivet.

Söndag och måndag
I söndags skrev vi in enkätsvar i SPSS (ett statistikprogram). Det gjorde vi idag med och vi kommer antagligen sitta en stor del av dagen imorn också. Ifall vi skulle jobba utan några som helst pauser kommer det ta 75 timmar att knappa in resultaten från alla enkäter i programmet, räknade vi ut idag. Dessutom behövs dubbla tiden för att rätta dem innan det är dags för inskrivning. Och efter inskrivningen ska siffrorna analyseras och gås igenom. Jag tog en stor chokladbit och började googla på ”statistiker i Kathmandu” när vi kommit fram till hur lång tid det här kommer ta. Maggi övertalade mig att det var fusk att anställa en statistiker och dessutom är vi fattiga studenter som borde spara pengarna till mat och resor istället. Men i alla fall.

För övrigt verkar det vara svårt att samla in enkäterna till en början med. Vi har samlat in ca 140 enkäter och skulle vilja få in ytterligare 860 men den senaste veckan har det gått trögt. I onsdags och torsdags var det strejk och samhället stod stilla. I fredags var det någon okänd högtid och studenterna var hemma. I lördags var det helgdag, i söndags var det shivaratri, idag var studenterna inte i skolan (varför är ett mysterium) och imorn är det högtid igen… (It’s nepali time ;) )

Ikväll åkte vi in in Thamel och åt mat på en israelisk restaurang. Maten var helt underbar och efteråt strosade vi runt i bokhandlar och souvenirbutiker. Ett perfekt avslut på dagen :).

Lite slumpmässiga bilder:

Emma i sin nyinköpte resekompis

Träning i kollektivet

Äppelmomos (degknyten med äpple och kanel) med hemlagad vaniljglass, en nepalesisk delikatess

Vi hittade en tusenfoting i badrummet. Mycket äckligt,

Heliga män i Pashupatinath (de såg inte att jag tog kort)

Det fanns massor med apor i Pashupatinath, här får de mat av en snäll person. De tar hand om tempeldjuren här. De härliga korna som vandrar runt överallt får hemlagade kikärtsgrytor.

Pashupatinath

Maten på den israeliska restaurangen idag. Gratinerade paprikor, tomater och svamp fyllda med ost, stekt ris och grönsaker, med ungsbakade grönsaker. Yum!