Vardagsliv

Idag började jag dagen tidigt och gick iväg till det lokala gymmet för ett morgonjympapass. Vi brukar gå och lägga oss runt klockan tolv och gå upp halv nio nu när vi får bestämma våra arbetstider själva. Så när klockan ringde 5.45 kändes det verkligen som mitt i natten. Den enda anledningen till att jag ens gick upp var att jag ändå skulle vara tvungen att duscha senare på morgonen och på gymmet finns det i alla fall alltid varmvatten.  (Jag börjar verkligen förfalla…)

Det var första gången jag gick på ett nepalesiskt jympapass och det var riktigt trevligt. Det kallades för aerobics, men vi gjorde inga aerobicssteg överhuvudtaget. Istället var det många styrkeövningar som inte var så jobbiga (vi använde ljusblå 1 kg-hantlar ;p). Men det var hur som helst ett skönt sätt att starta dagen och jag tyckte om att vara uppe och gå innan allt vaknat till liv på vår gata.

Under dagen jobbade vi på med projektet. Nu kan vi snart börja skriva in resultatet från de enkäter vi samlat in i ett statistikprogram. Varje enkät har 149 variabler (frågor) som ska skrivas in. Vi tror att vi kommer kunna få upp till tusen enkäter, alltså kommer det bli väldigt många frågor att skriva in :p.

Lunchen åt vi på en restaurang i närheten och jag hade väldigt roligt hela lunchen. Man kan se in till köket och med jämna mellanrum flammar det upp meterhöga lågor från stekpannorna. Idag började två av kockarna bråka helt plötsligt och försökte slå ned varandra med stekspadar, innan en tredje kock lugnade ner dem. Strax därefter fick jag syn på att kyparen stod och drack ur vattenkannan som stod framme åt gästerna. Efteråt ställde han tillbaka den på serveringsbordet och fortsatte oberört med jobbet.

Till middag åt jag momos (fyllda degknyten) i en chilisås med lök och paprika. Jag har bestämt mig för att bli bättre på att äta stark mat och tänkte försöka öva upp mig genom att ta lite starkare rätter. Maten var jättegod, men jag är fortfarande rätt vek när det gäller stark mat. Jag grät lite, blev snuvig och väldigt svettig. Till och med på ögonlocken…

Nu är det kväll här och vi ska titta på några avsnitt ER innan vi lägger oss. Dagarna går fort tycker jag. Den allra första veckan var väldigt lång, men nu går tiden fortare och fortare. Vi har snart varit här en månad och det är konstigt att tänka sig. Jag trivs bra med vardagslivet här och börjar känna mig mer och mer hemma. Samtidigt längtar jag ut från Kathmandu och iväg på fler äventyr. Det är beroendeframkallande att resa och jag längtar redan till nya platser (i Nepal och sydostasien för nu). Det är så mycket lättare att leva i nuet när man är ute och reser och upplever så mycket varje dag.

 Nepaleserna är för övrigt väldigt bra på att leva i nuet. Vi må ha ett mer skyddat och bekvämt liv i Sverige men ofta tror jag att man är lyckligare här trots sämre sjukvård och korrupta politiker. Jag försöker suga åt mig deras sätt att leva och hoppas att jag kommer komma ihåg det när jag kommer hem till plugget i Sverige igen. Nu låter det som att jag inte är lycklig i Sverige och det är jag ju verkligen. Men det är alltid bra att få sina värderingar ifrågasatta och här blir jag påmind om att karriär och morgondagen aldrig är viktigare än familjen och nuet.